https://soundcloud.com/johanna-hermansson-1/2-fo-rsta-tiden-1

I lördags talade jag med en person jag inte känner men som två främlingar gör pratar man om jobb och familj, när jag berättar att jag har en liten kille hemma säger han åh vad härligt! Då vet du vad kärlek är nu då!
...?svarar jag!
Varpå han svarar, Innan man får barn vet man inte vad kärlek är!

Jag försökte lite tamt att protestera men för döva öron...

Men ju mer jag tänker på det destå säkrare är jag! Så kan man inte säga!

Det är inte så längesedan jag inte hade barn och visst visste jag vad kärlek var då! Visst hade jag älskat villkorslöst och upplev sann lycka innan.

Det är att jämföra med att den som inte varit svältande eller hemlös inte på riktigt uppskattar att ha ett hem och mat på bordet! att den som Inte varit nära att dö inte uppskattar livet på riktigt...

Allt man ser känner och upplever gör man efter sina egna erfarenheter!

Mitt värsta tänkbara kanske är en bagatell för en annan människa i en annan situation men det är fortfarande mitt värsta! Eller tvärtom.

Vi känner för olika saker men våra känslor är lika äkta och går inte att mäta och jämföra med andras!

Så gör mig en tjänst och sluta säga sådär! Mitt liv var innehållsrikt och roligt och fantastiskt härligt att leva även innan vi fick Charlie och det är det nu med!

Punkt!

Men... Han kan vråla han med!
Idag har han visat att han klarar både höga toner och att magstödet verkligen är på topp. Mamman är helt slut och luktar aningen surt eftersom Charlie kört througup-monday ist för though-back-thursday :)

Vi har lärt oss mycket idag!
Charlie har lärt sig skratta på riktigt! Vilket var helt underbart att höra!

Mamman har lärt sig att om bebisen missar eller sover för korta stunder på dagen får man ett litet gnäll-helvete på kvällen!

Nu har vår älskade herr decibel somnat för natten efter ett smärte pip och skrik-maraton.

Det bästa är att det jag kommer minnas med denna dagen är inte gnället utan det där lilla bubblande skrattet!

Älskade lilla unge!

Vi har lärt oss mycket idag!
Charlie har lärt sig skratta på riktigt! Vilket var helt underbart att höra!

Mamman har lärt sig att om bebisen missar eller sover för korta stunder på dagen får man ett litet gnäll-helvete på kvällen!

Nu har vår älskade herr decibel somnat för natten efter ett smärte pip och skrik-maraton.

Det bästa är att det jag kommer minnas med denna dagen är inte gnället utan det där lilla bubblande skrattet!

Älskade lilla unge!

Mitt fina lilla troll ligger och sover bredvid mig i soffan. Jag tycker han är så vacker så att jag knappt kan se mig mätt på honom.

Det är så svårt att förstå att han inte alltid funnits för jag känner honom så väl, varje rörelse och ljud kan jag tyda samtidigt är han något av en främling. En gäst som man liksom gör sig till för och vrider sig ut och in för att han skall känna sig välkommen och ha det bekvämt.

Jag tycker att det är både underbart och fruktansvärt jobbigt att vara förälder.

Det är underbart att få se detta lilla liv växa och lära sig nya saker och det är underbart att få och ge så mycket villkorslös kärlek!

Vad som därimot är fruktansvärt jobbigt är att jag inte kan skydda honom från allt ont!

Blotta tanken på att förlora honom gör
Mig förlamad!

Även om det tunga är oerhört tungt så är det underbara så underbart att det tar upp den största delen av mitt hjärta!

Föddes den 16 mars kl 22:59
Vägde 3409g och var 52cm

Idag är han 7 veckor och 4 dagar!

väger 5080g och är 57cm lång.

Tiden fram tills nu har varit fantastisk, det är den såklart även nu. Han äter sover och leker. Vill gärna sitta upp i knät och reser sig till stående från sittande när man håller honom i händerna.

Han har jordens finaste leende och ibland förgyller han min dag med ett gurglande skratt!

Han är en glad och sprallig liten kille med en vilja av stål. Men aldrig att det är något gnäll aldrig någonsin! Om han gråter är det hungersgråt och i sällsynta fall för att han är trött och då hjälper mat och närhet.

Så det är en nöjd bebis vi har och det gör ju att det inte blir jobbigt utan bara härligt!

Jag var lite rädd för att man skulle vara som ett vrak för att man inte får sova men även detta funkar kalasbra!

Vi har ingenting att gnälla på vad gäller vår fina pojke så vi njuter för fulla drag för det kan ju ändras fort:)

Sen är det många andra saker som kanske varit lite jobbiga men det tar vi i ett senare inlägg!

Jag skall fortsätta blogga om Charlie Men även tankar känslor och vardagsbetraktelser:)

En graviditet varar normalt i 280 dagar.
280 dagar motsvarar 40 veckor.

40 veckor är jäkligt lång tid.

Jag märkte inte förrän vecka 5-6 att jag var gravid och vad jag märkte det på var på ett överjävligt illamående.

En måndag på jobbet satt jag och diskuterade med Gud om vad detta illamående kunde bero på. Vi hade en teori om att det var sviter från midsommarhelgen men vi båda kände nog ändå att det var lite väl långsökt. Vi funderade vidare och landade i två tänkbara dilemman, antingen så är jag gravid eller så har jag cancer. Jag lovade både mig själv och Gud att köpa ett test redan samma dag och om det visade sig att det skulle visa sig vara negativt så skulle jag istället kontakta läkare omgående.

Sagt och gjort, jag gick hem, ett test inhandlades och där med stora digitala bokstäver och siffror stod det gravid +3v!

Puh! Ingen cancer!

Det där illamåendet hängde i hela sommaren och slutade lagom i v 13-14 någon gång! Och då började jag må riktigt bra ganska längre, lite foglossnig och småskräp men inget allvarligt! Jag har egentligen mått alldeles utmärkt hela tiden.

Sedan vecka 28-30 har det varit och är lite kämpigt med sömnen och att jag inte kan gå så mkt eller stå eller sitta nån längre stund utan att få ont. Men då jag inte har behövt att göra någon av de sakerna om jag inte velat så har det ändå känts ok.

Rent psykiskt så är det inte rosenrött hela tiden, ibland såklart! Men det är också mycket att tänka på, mycket att avstå och jag har ibland vart obeskrivligt trött och matt.

Som tur är är detta under en begränsad tid!

Och nu är den begränsade tiden snart förbi. Det är idag endast 10 dagar till beräknad födsel!

10 dagar tills vi får träffa vårt barn för första gången! Det är så stort och mäktigt och jag kan faktiskt inte alls förstå eller föreställa mig hur det kommer att vara.

Men vi är inte där än, och fram tills dess så ska jag göra saker och unna mig saker som jag inte kommer att kunna göra på samma sätt eller ens göra för att jag har ansvar för ett barn!

Så skål ( även ramlösa bubblar) för bebisen och för mitt nya liv. Och framför allt skål och tack till mitt nuvarande liv- vi har haft 27 jäkligt bra år ihop:)

Om ett par timmar börjar jag nedräkningen på riktigt, kl 14 ska jag träffa tjejerna på fika och jag funderar på att strunta i väskan och bara ta kort och telefon med mig! Det ni så kan man inte göra om man har barn! :)

Nattinatt