Jag försöker va positiv,
Men efter gårdagen som egentligen inte innebar så värst mycket extrem sport utan snarare lite lek på latjoland med Alva i lugnt tempo och en tur på IKEA där jag inte heller bar en enda pinal utan bara gick ett par timmar så har jag foglossning så utav bara helvete! Min kropp känns som om jag är 98 år gammal! Jag kan alltså idag knappt gå utan att det gör ont i höfter och rygg med strålningar ner i benen. och då känns det jävligt opassande att man måste gå och kissa typ tvåmiljonerfemhundraåttiofem gånger om dygnet!

Såklart är det ju värt det, jag gör vad som helst för liten! men ändå, ska allt detta skit verkligen va nödvändigt!

Dagens uppgift var att besöka barnmorskan! Jag har ju aldrig heller träffat denna kvinnan utan fått träffa en virrpanna innan!

Men den barnmorska vi träffade idag , Marie var hur trevlig som helst! Lugn och vänlig. Jag berättade om min oro att liten har verkat så slö och hon tog det på Alvar men hon sa att sålänge jag känner rörelser varje dag så är det ingen fara och om jag blir väldigt orolig så ringer jag till förlossningen och så bestämmer de om de tycker att man ska komma in för ytterligare kontrol.

Visst blir jag galet orolig när liten inte sparkar som normalt men tydligen kan de små vända sig och lägga sig med ryggen mot min mage och sparka inåt min rygg och då skall det inte kännas så mycket. Och eftersom jag ändå känner rörelser om än svaga så vet jag ju att liten är ok.

Sen har vi en underbar pryl som har räddar mig många oroliga gånger! En care maxx/ angelsound. Det är en ultraljudsdoppler som man kan lyssna på bebisens hjärtljud. Dock hörde vi det nog första gången v 20. Och det är ingenting vi gör ofta. Någon gång per månad kanske. Är man orolig så finns möjligheten att faktiskt lyssna hemma och höra bebisens hjärtljud.
Världens bästa inköp för nojjiga gravida:) 399pix på teknikmagasinet.

Uppdatering av den här bloggen kommer att ske när andan faller på. Därför gjorde jag nu en koppling till facebook så kan ni som vill enklet se när något nytt händer.

Som tidigare sagt är bloggen främst till för att de som är intresserade och som inte har möjihget att följa oss under graviditeten och även under litens första år skall kunna kika in här för att se vad som sker. Och jag tycker det är rätt mysigt att kunna gå tillbaka i tiden och se vad man tänkt på och hur vad man gjort, som en dagbok med text och bilder.

Så det är mkt bebisprat bebistankar och så nu, men det hjärtat är fullt av talar munnen....eller i detta fall skriver jag :)

Det var bara det jag hade att säga för nu.

Nya uppdateringar är påväg:)

det där eviga oroandes har satt griller i huvudet på mig, jag tycker att liten verkar slöare än vanligt! Från att ha varit jätteaktiv tidigare så är h*n nu mer väldigt sparsam med att påminna om sin närvaro.
Nu är det någon svag spark sådär i bland precis när jag tror att hoppet är ute. Men jag vet inte riktigt vad man ska göra åt det heller. Jag känner ju rörelser men inte så ofta som innan o h absolut inte så starka som innan. Detta har nu pågått i två dygn!

De på sjukvårdsupplysningen tar ju en aldrig på Alvar så frågan är om det ens är värt att kontakta dem?!

Så har du någon idé om vad jag ska göra så snälla skriv en rad!

Kära vänner!
Jag är ledsen att jag är alldeles dötrist och tråkig ...( ja och alldeles alldeles underbar) just nu. Jag försöker vara mig själv samtidigt som huvudet ite riktigt hänger med...Allt jag planerar inför innefattar en liten och det är så stort och roligt och spännande skrämmande så jag tror jag dör!

Men! Jag har för avsikt att försöka vara mig själv i allt detta också!
Och jag tror jag kommer bli normal snart igen%

Det är vuxna som bestämt att sätta barn till världen. Därför är det också vårt ansvar att de barnen tas om hand Och skyddas ifrån ondska och faror och bemöts av kärlek!


Gravid och program om barn som far illa är lika med tårar .

Ytterligare en rätt tung insikt är att jag själv vart ett bortglömt barnhemsbarn en gång i tiden...

Den tacksamhet jag känner inför mina föräldrar just nu är stor.
Åh vad jag älskar er för att ni valde att adoptera!

...får det gärna snöa! Det innebär att vintern snart är här. På vintern har vi advent, ljus, glögg,saffran, julmarknad, julskyltning, julklappsshopping, pepparkasbak, lussekatter, julgodis, julfirande & julklappsutdelning att se fram emot! Och när julen är klar tar vi några sköna dagars ledigt för att sen fira in 2013! Sen är det inte alls lång tid tills liten kommer! Så snöa det är bara att snöa på:)

Sålänge alla ni är rädda om er på vägarna så är jag glad<3